Ni som följer min blogg...

...gå gärna in på min andra blogg:
http://gbp-gastricbypass.blogspot.com/

JAv förståliga själ är den något mera uppdaterat eftersom min operation närmar sig med stormsteg.

Be in peace!

Det tar tid att formas tillsammans.

Igår var jag helt slut i huvudet. Jag har jobbat hela helgen, (fred - lörd 09:30 - 10:00 och sedan lörd - sön 19:00 - 18:00). Jag hann med ett politiskt möte däremellan men var väl inte topp pga stressen.. Sedan var det igår  planeringsdag igår med jobbet. Vi är fortfarande nedläggningshotat och en sjunde boende måste in. Annars är det rökt framöver för oss. Det är synd. Vi är en bra gäng och jag gillar mina jobbarkompisar så mycket. Vi lyfter också varandra i denna tunga tid.

När jag kom hem hade mannen rester kvar av en migrän. Något otålig och lättretlig var han och efter ungarna hade lagt sig så orkade jag helt enkelt inte mer. Jag gick ner till vårt sovrum och låg och slumrade. När han väl la sig undrade han irriterat vad det var med mig. Jag hade ju dragit mig undan och han tyckte väl inte vi hade rett ut det som var mellan oss.

Eftersom jag var slut, fysiskt och psykiskt så började jag gråta och ville gå undan. Då hämtade han mig innan jag hamnade och stannade kvar i en dålig känsla. Det gjorde han inte i början av vårt liv tillsammans men nu så. Vi har formats tillsammans där... också! Min man börjar vara väl bevandrat i mina svagheter.

Det är tryggt men det tar också tid.

Den 8:onde mars är det...

....internationella kvinnodagen, fettisdagen och faktiskt också min operationsdag.
Roligt att det är just de dagar samtidigt. Jag blev väldigt ställd när jag förstod det var dags för mig då.
Nu gäller allvaret.

Ordens mening.

Saxat...
Alla ord har en mening, utom vissa ord som inte betyder någonting alls. Exempel på ord utan betydelse hörs ofta från borgerliga politiker.

Ord som verkligen betyder någon kan upptäckas på de mest häpnadsväckande ställen. Idag kan man upptäcka sådana ord i en insändare i DN där en skribent, som troligen inte röstar borgerligt, skriver att statsminister Reinfeldt skryter med att Sverige går bra. Faktiskt så bra att insändarskribenten fått sin pension sänkt med 614 kronor.

Samtidigt får vi läsa att förra året genomfördes 3 116 vräkningar, som gjorde 632 barn bostadslösa. Jag antar att Fredrik Reinfeldt också anser de som en signal om att Sverige går bra. Det skulle inte förvåna mig om man i namn av att få Sverige att gå ännu bättre ökar bostadsbristen än mer än dagens.
Vi får också läsa rubriker ”Platsbristen akut i skolorna” vilket betyder att friskolekoncernerna kan skicka ytterligare skattefria miljonvinster av skattebetalarnas pengar till skatteparadis. Att bristen på platser i skolorna drabbar de som i framtiden ska se till att Sverige går bra är nog inget som bekymrar vår statsminister.

Vi har fått något slags tvärtomspråk numera. Det går bra när det går dåligt. Arbetslösheten stiger trots att det är arbetslinjen som gäller. Numera anses det som en framgång om arbetslösheten är sju procent. Det skulle ansetts som katastrofsiffror om det varit vänsterstyre. Nu är det i stället ett bevis för att det går bra för Sverige.
När orden inte längre betyder något, eller inte betyder det man tror, är det bara en tidsfråga innan den verkliga katastrofen är över oss. Problemet är att många av oss inte kommer att förstå vad det är som händer därför att ordens betydelse har ändrats.

Först när folket tagit tillbaka ordens riktiga betydelse kommer Sverige att gå bra.

Förstår vi det?

http://fotolasse.se/index.php/samhalle/orden-betyder-ingenting.htm

Jag vill inte ha Thea.... Grrrrr.....

Det är så roligt att se barnens utveckling. Novalie har aldrig brýtt sig om kalas eller sin ålder förrän jag och Roger började tjata på henne. Nu vet hon att hon är tre år gammal och att hon heter Novalie Malm. Men att heta Thea Novalie som hon egentligenheter är inte accepterat av den lilla damen.
- jag vill INTE HA Thea säger hon då som svar på ens påstående och morrar lite frustrerat.

Nu ska jag iväg till jobbet. Novan har varit hemma idag igen, en förkylning har inte velat lämna den lilla kroppen ännu men hon är som tur på bättringsvägen.

operationen...

..blir i början på mars. Kul att bollen rullat så pass nu. Nu blir det London i februari samt en jädra massa fastande. Men det är det värt...

Farmor Peter och bristen på bra benämningar.

Dottern min gillar att prata om farmor Peter. Hon tycker nog han är väldigt fin han. Det är fortfarande lite svårt för henne att säga farbror men det kommer säkert sen. Hon har också helt anammat ordet Tante. Det ordet finns både i danskan och norskan och eftersom hennes ena tante är norsk är detta inget problem. Tante är alltså en ingift moster eller faster och jag tycker svenska språket saknar ett ord för det.
Det borde finnas flera ord i svenskan för att benämna släktingar. Jag är faster till två fantastiska tjejer nere i Malmö men min man kan ju aldrig bli deras farbror. Nää, enligt danskan är han deras onkel och de två använder också det ordet. Med andra ord så tycker jag följande släktsbenämningar bör komma in i svenskan:

Bedstefar eller bedstemor =  Detta menar jag skulle kunna vara namnet på en far eller morföräldrer men också kanske på en bonusfarmor eller på en gammal moster kanske.

Onkel och tante = Namn på den ingiftna partnern till exepelvis farbrorn eller mostern.

Jag gillar inte heller ordet gammelmormor, bättre då med Åldemor. En gammelfarmor behöver verkligen inte vara en gammal farmor för det. Nej, jag tycker svenskan kan utvecklas lite när det gäller benämningar på släkten.

En tuff natt..

...men mest för Ebba. Igår tog dom bort livmodern på henne på Värmdö djursjukhus. Det var nödvändigt eftersom hon har lidit av skendräktighet ett bra tag nu. Så ska hon naturligtvis inte behöva ha det så det var bara att punga fram dryga fem papp och nu bita i det sura äpplet tillsammans med Ebba. Hon har haft rejält ont i natt, har gnytt och varit ledsen. Jag har varit uppe ett antal gånger och varit henne nära vilket har gjort henne något lugnare. Hon har även haft en halskrage på sig, en riktig parabolantenn så visst är det synd om henne. Nu ska jag bara försöka få i henne vatten också. Hitintills har hon vägrat så vi har gett henne det via en medicinspruta. Stackars lilla Ebba.

Och god fortsättning på er.

Här på durken har vi haft en fin mellandagsvecka. Vi åkte till Lek Vegas i tisdags vilket var rejält nödvändigt eftersom barnen behövde springa av sig. Sedan har dom lekt så fantastiskt ihop hela veckan som varit. Dom har busat, lekt, tittat på Toy Story 1+2+3, bakat pepparkakor och umgåtts i massor. Dom trivs verkligen med varandra, är oftast i stor samförstånd och stänger in sig helst i Novalies rum. Det är sällan man hör dom bråka. Hmm, så harmoniskt är det knappast om 10 år så man får njuta så länge det går.

Gott nytt år!

Inte för att låta högfärdig eller något men jag är så glad över att jag lever med Roger som alltid tänker på sin nästa. Vare sig han vill ge paket till okända, skottar snö hos vår äldre granne, skänker bort pengar eller låter all vår pant hamna i biståndsprojekt så ser han det som självklart och inte som en god gärning. Det är attraktivt anser jag.

Jag fick själv ett brev från mitt fadderbarn nu i veckan. Hans ögon var glada och munnen log stort. Han heter Romario och bor i Giunnea Bissau. Han hittades av missionärer i djungeln tillsammans med sin lillebror Feliciano som jag också har som fadderbarn men delar honom med en kompis. Deras föräldrar hade blivit skjutna av gerillan och barnen var 5 och 3 år gamla. Idag är Romario 14.

Jag inser att det i mitt liv finns det så mycket som är självklart något jag känner mig tacksam för. Jag tycker förvisso det är en cynisk och fientlig välfärdspolitik som borgarna rusar fram med men vi är inte lika utsatta. Därför är det också viktigt att man fortsätter kämpa för solidaritet och humanism och mot egoism.

Jag tänker ge er några nyårslöften, något jag aldrig brukar göra.

1. 2011 ska bli mitt år. Jag ska försöka göra så gott jag kan iallafall.
2. Umgås ännu mer med familj och vänner. Där kan det aldrig bli nog med tid.
3. Våga ta tiden i an mera. Man lever bara en gång på jorden och jag ska försöka vara ännu mer medveten om det.

Idag ska det ätas god mat och ungarna har jag lovat få vara uppe hur länge dom vill. Gott nytt år på dig och dina nära.

Vardagens bekantskaper.

Jag läste precis mitt inlägg från igår. Det var lite osammanhängande, ser jag såhär dagen efter.
Eftersom Roger låg och sov när jag kom hem från fullmäktigesammanträdet igår fick jag smälta Pers bortgång själv. Idag när vi pratade kort om det i telefonen började jag att gråta. Jag fick lättat på det värsta.

Egentligen kände jag inte honom så väl men han har alltid funnits där i partisammanhangen under mina år i Nynäshamn så det känns som en förlust.

Be in peace Per.
-------------------------------------------

Jag minns en granne jag hade i Göteborg. Jag och min dåvarande sambo bodde i ett parhus och grannen jämte var en glad taxichaufför med stort hjärta. Han älskade min dåvarande katt Pojken, köpte bland annat lyxmat åt kattaskrället. När jag och dåvarande sambon bestämde oss för att flytta insåg jag att man skulle få lämna kvar Pojken där. Jag hade nämligen sett dom många gånger i fönstret, Kent gosande med katten och de hade fäst sig så mycket vid varandra. Pojken hade också valt att hänga mera där.

Tre månader vår flytt fick jag ett samtal av damen som bodde i samma hus som vi hade gjort. Kent hade dött i en hjärtinfarkt, 55 år gammal och hon tyckte jag skulle hämta Pojken. Jag fick då  spärra in Pojken som hade vant sig vid ett uteliv och massvis med uppmärksamhet från Kent och hans taxichaufförer. Kents död berörde mig otroligt mycket. Jag minns hur jag grät på hans begravning fast jag egentligen inte kände honom så djupt heller. Kent hade dock blivit en del av min vardag, en glad granne som gärna snackade om livets olika väsentligheter.

Vardagens bekantskaper kan onekligen beröra en djupare än man anar.  Det är en livserfarenhet jag iallafall har fått.

En förvirrad sorg.

Min partikamrat Per har lämnat jorden. Jag fick reda på det nu ikväll och jag känner verkligen i magen. En sann kamrat för partiet som alltid ställde upp i vått och torrt och som en riktig arbetshäst i det dolda.

Per hade haft lunginflammation och magen som han hade brummat kring den senaste månaden visade sig vara myelom. Per blev 75 år.

Det är ingen ålder... egentligen. Dock så gör det mig påmind om att verkligen vara rädd om min familj.
Min far är 75, ska ringa honom imorgon. Jag har gnällt på honom att han ska käka echinagard mot sin förkylning, alltså naturmedicin från växten röd solhatt. Men han avfärdar det med att han inte använder sig av solhatt och det säkert går över sen.

Livet är bräckligt. Jag tycker det känns konstig att jag nu måste radera ett telefonnummer i mobilen. Jag tänker dock vänta med det.

Lite tankar!

Novalie är efter i talet. Jag har varit på utvecklingssamtal på dagis och det var det enda de hade att anmärka över henne. Hon är annars en lugn, mycket empatisk, uppmuntrande och ovanlig trygg unge. Även om hon har blivit uppmärksam över att världen är större än hon tror så är hon trygg. När hon pratar om monster och spöken är det oftast med ett glimt i ögat. Det är kul som förälder att höra att ens dotter mår fint.

Dagis tycker inte hon ska till en logoped ännu. De menar att hennes utvecklingskurva är nästan i max nu och att hon ska ha tid. De tror att Novalie har själv haft mycket och tänka på pga njurarna och att hon var så mycket sjuk under första året och att hon därför behöver komma i kapp av sig själv med talet. Vi får väl se om de har rätt. Jag har dock kommit på att själv har fått gå till talpedagog och att jag, om än sällan, ibland fortfarande stammar lite.
 

Julstämningen har inte riktigt varit infunnit sig....

...och fortfarande söker jag med ljus och lykta. Jag har dock inte så bråttom med att leta heller utan jag låter livet tuffa på i 190. Jag förstår inte vart tiden tar vägen. Sedan sist jag skrev har jag jobbat, hållit på med hus och hem,  hållit på med politk och bara varit mig. Det sistnämnda har jag varit bra på.

Jag har önskat mig en sodastream i julklapp, självklart då med olika smaker till. Jag vet att hela familjen kommer få glädje av den men det är det bästa jag kommer på.
Julklappstips tas således gärna emot. :-)

Mitt finaste!

Här är hon!

Bollen har rullat! Idag ringde det en sköterska.

Hon undrade om jag mådde psykiskt dåligt över att väga för mycket. Jag var ärlig och svarade att det gjorde jag inte men att min problematik tar mycket tid i huvudet. Jag har inga besvär av dålig rygg och knä, har ingen diabetes eller högt blodtryck men ligger såklart i riskzonen och lever ett rätt aktivt liv utifrån min viktsituation. Hon var glad över jag var ärlig. Människor som mår psykiskt dålig får oftast förtur sa hon. Det gjorde mig inget. Jag hade räknat med ett år vilket fall innan det skulle bli en operation.

Hon sa att det skulle komma en kallelse om drygt en månad till ett möte med läkare. Hon sa också att jag borde vara opererad om ca 24 veckor, för det är kötiden. 24 veckor!!! Jag blev rätt ställd.

Jag ringde omedelbart Roger. Jag var tvungen att dela det här med någon och nu delar jag det med er. Roger har alltid varit en riktig hjälte för mig när det gäller vikten. Han har aldrig kommenterat det negativt och knappt berört det överhuvudtaget.

Det kommer alltså bli en gastric bypass om ca 24 veckor, dvs knappt ett halvår. Jag kommer blogga om det men det kommer inte ske i denna blogg utan jag har skapat en blogg enbart för den. Den heter www.gbp-gastricbypass.blogspot.comoch ni är välkomna dit och läsa också. Jag ska nog säga till här när den börjar på allvar komma igång.

Bollen har börjat rulla.

Och imorgon ska den få en rejäl spark.

Jag förklarar efteråt.

Klockan är strax...

....halv åtta på morgonen och jag väntar på att Novalie ska vakna. Det är alldeles tyst och lugnt här i huset. Både mamma och Freddie lämnade huset igår. Mina svärföräldrar och jag möttes i Strängnäs för en överlämning av lillkillen som har höstlov och efteråt det visade jag för mamma Gripsholms slott, Hagaberg samt Globen. Hon verkade nöjd över det. Min mamma håller på att bli gammal. Det är en insikt som inte är främmande med tanke på hur hon är och har blivit under de senaste åren men det är inte speciellt roligt att se. Jag är dock tacksam över att Novalie har visat upp sig från sin bästa sida medan hon har varit här och hon har verkligen tagit till sig sin mormor.

Jag ska jobba natt idag. Det betyder att mitt pass börjar vid 15:00 och att jag går av i morgon vid 10:00. Sedan ska jag vara ledig fram till måndag lunch. Det blir skönt det.

Roger fyllde år i tisdag. Jag gav han tre böcker som jag tror han kommer ha nöje av att läsa. Den ena var en tegelsten som handlar om Olof Palme. Den andra rörde sig om Bruce Dickenson och den sista handlar om Sverigedemokraterna.

Aspberger.

Ni som orkar läsa min blogg vet att jag numera arbetar som pedagog med unga vuxna diagnostiserade med Aspberger syndrom. En av dom utsattes igårkväll för ett halloweenbus. Hon hade ingen godis hemma och fick således sina fönster pyntade med tre-fyra ägg. Hon ringde mig och kunde inte förstå varför dom gjorde så. Det kan jag egentligen inte heller. Jojo, jag fattar det här med bus eller godis men jag förstår ärligt talat inte vad det ska vara bra för. Jag blev så upprörd och ledsen över det här. Tur i oturen är att personen det drabbade hade aspberger. Hon brydde sig väl inte så mycket egentligen men att sparka på någon som ligger är bara så FEL! Ungarna som gjorde det var i 13årsåldern. Borde inte dom veta bättre? Och var i helvete är deras föräldrar någonstans?

svägerska

gbp... bollen är i rullning nu men det blir först nästa år!