Körslaget.

Jag är absolut en körmänniska. Låtvalen brukar vara rätt så sunkiga i olika körsammanhang, men det blir till något magiskt när 25 personer sjunger i balans oc hharmoni. Eftersom jag har småbarn är inte TV:n heller i vårt hus centrum. Dock minns jag av årets första avsnittet hur mycket jag tyckte om Timo och hans kör. Dom hade charm i massor, massor med potential samt kreativitet än de sex andra. Jag bestämde mig efter körens bortfall, att jag inte skulle titta mer på skiten. Det var inte värt det... Jag anser svenska folket hade fel smak. Sämst den kvällen var Snygg-Erik (sicket mesigt smeknamn) men visst hade alla små fjortisar tankat sina mobiler för att rösta järnet.

Idag när vi umgicks med kidsen var programmet på igen. Jag hade inte valt det själv men självklart tog nyfikenheten över... och nej! Körslaget är sannerligen ingenting för mig.

Timo Räisänen - du och framför allt din kör var bäst.

Bonusmamman med tomaterna Benny och Kenny!

Jag har precis lagt mina fina bonusbarn. Dom är så vackra till både själar och fina individer. Dom har valt att ligga i samma säng i natt, till trots att grabben är 4 och tjejen är 11. Det underbara var att tjejen sa till sin lillebror att han skulle ge fanken i att prutta jämte till henne. Han kontrade snabbt med att han skulle gå ifrån varje gång han skulle göra det. Stackars tjejen.. hans fisar stinker förtillfället sur napalm. Jag satt och kom på en saga om de två tomaterna Kenny och Benny som inte ville hamna i en sallad. Den var rätt populär då jag hade lagt in likvärdiga namn med mina kids.

Bonusbarn. Jag har inte fött dom men trots det så är dom också mina barn, mina älsklingar och mitt ansvar. Jag är tacksam över att deras mamma ganska så omgående släppte in mig i sitt liv. Hon är en underbar människa.

Världens goaste ungar.

Ordlista
Dramadur = dromedar
Fisklampa = ficklampa
Karvar = kaviar
MackelTonalds = McDonalds
Höken = fröken
Fajmo = farmor
höver = behöver
julgranspudding = julgransplundring
stapej = pastej
Nasse = Hasse

Skolpolitik!

Min man sa att jag skulle blogga mer om politik. Jag vet inte riktigt varför det har blivit så lite av detta. Okay, bloggen är inte så värst gammal men visst.. jag kan skriva mer. Kanske får jag mer självförtroende med tiden.

Jag har blivit skolpolitiker i Nynäshamn. Egentligen har inte skolfrågan varit en av mina favoritfrågor. Men okay, nu har ödet velat mig detta.

Jag är vilket som mycket orolig för skolan idag. Att skolor ska marknadsanpassas är skamligt. Friskolornas framfart har också skapat ökad segregering, inte minst i storstäder. Det skapar även en elitism som är under den fria människans värdighet. Frågan är då hur fri vi egentligen tror oss vara. Vad jag nog stör mig på också är att man tror att privatisering är konceptet att sträva efter. Vad är det för fel om svenska staten driver en skola som strävar efter multipedagogiker? Man påstår att att betyg är en morot men för står det mest för en likformighet som skapar stress.

Dock vill jag innan jag slutar tacka alla som driver på i skolfrågor. Det behövs. Jag kan absolut tycka det är bra att elever bjuds på alternativ men jag tror det är viktigt att det är kommuner som bedriver de verksamheter. Skattepengar är en solidarisk handling som ska gå till bland annat skolan och inte till pengakåta aktieägare!

NEJ! Ryan Adams måste sluta...

Tyvärr har en av mina gurus drabbats av en öronsjukdom. Det är verkligen skittrist. Han hade verkligen kunnat bli en av de största. Nåja, jag ska dricka en sup för dig ikväll Ryan! Du hade kunnat bli en av de största... däruppe i nivå med Bob, Costello, Sprinsteen osv. Men för mig är du redan där.


Dear Chicago,
You'll never guess.
You know the girl you said I'd meet someday?
Well, I've got something to confess.
She picked me up on Friday.
Asked me if she reminded me of you.
I just laughed and lit a cigarette,
Said "that's impossible to do."
My life's gotten simple since.
And it fluctuates so much.
Happy and sad and back again.
I'm not crying out to much.
Think about you all the time.
It's strange and hard to deal.
Think about you lying there.
And those blankets lie so still.
Nothing breathes here in the cold.
Nothing moves or even smiles.
I've been thinking some of suicide.
But there's bars out here for miles.
Sorry about the every kiss.
Every kiss you wasted (bad / back)
I think the thing you said was true,
I'm going to die alone and sad.

The wind's feeling real these days.
Yeah, baby, it hurt's me some.
Never thought I'd feel so blue.
New York City, you're almost gone.
I think that I've fallen out of love,
I think I've fallen out of love . . . with you.

Har inte skrivit på länge...

...men det beror på ren trötthet. Jag har varit så slut, utan att ens veta om det. Jag som tycker om mina klasskamrater har egentligen inte orkat höra mig av till någon, inte ens till facktanten M. Vårt grupparbete sög musten ur mig.

Nu är jag och praktiserar i Nynäshamn. Jag praktiserar inom en både främjande och förebyggande verksamhet. Jag tror det är min kommande nisch.Min handledare verkar vara en glad prick som jag tror jag kan komma lära mig en del av, inte minst hur man hanterar en bra kommunikation. Hon är en modig dam och så har hon fått samma namn som mig. Vi verkar ha varit i samma svängar och krokar i livet, både geografiskt och till viss del erfarenhetsmässigt. Jag är glad för att hon blev min handledare iallafall.

Nåja, min man har börjat blogga idag. Ska jag vara ärlig så är det därför jag sitter och plitar ner rader nu. Hans iver gav mig både motivation och prestationsångest. Okay, jag vet att jag inte lever världens coolaste liv, men för mig är ändå bloggen en påminnelse om vilket liv det är jag faktiskt lever.

Okay bloggen. Det var det hele!

Efter bronkit finns det ett liv som heter hosta - hosta - hosta.

Jag var alltså sjuk förra veckan. Jag hade återigen en bronkithistoria och har hostat så mycket att jag inte kan skratta denna dag utan att få rejäla känningar vid vänster revben.

Det är trist att jämt ska behövas drabbas av sjukdomar, men jag är som sagt fortfarande lite klen immunförsvarsmässigt. Det tar mig helt enkelt längre tid att återhämta mig sefter cellgifterna, längre än vad jag trodde. Det går dock framåt, även om det inte är spikrakt uppåt. Jag blir också hela tiden smittat av lilldottern och allt skit som sprids på hennes dagis. Det första året på dagis är uppenbarligen både känslig för dotter och för mor. Det är annars fantastiskt att hon är 17 månader nu. Tänk vad tiden går snabbt. Hon är en fantastisk liten människa, väldigt tuff och har onekligen nära till skrattet och det goda humöret.

Bara till sist några tankar om den smygrasism som börjar så smått eskalera här i Sverige. Det hela gör mig väldigt orolig! Mest stör det mig att man lurar i folk att invandraren är själva svaret på alla frågor som rör de problem som i Sverige. Tyvärr går folk på det mycket enkla påståendet, vilket är något jag aldrig kommer att förstå. Aldrig.