En förvirrad sorg.

Min partikamrat Per har lämnat jorden. Jag fick reda på det nu ikväll och jag känner verkligen i magen. En sann kamrat för partiet som alltid ställde upp i vått och torrt och som en riktig arbetshäst i det dolda.

Per hade haft lunginflammation och magen som han hade brummat kring den senaste månaden visade sig vara myelom. Per blev 75 år.

Det är ingen ålder... egentligen. Dock så gör det mig påmind om att verkligen vara rädd om min familj.
Min far är 75, ska ringa honom imorgon. Jag har gnällt på honom att han ska käka echinagard mot sin förkylning, alltså naturmedicin från växten röd solhatt. Men han avfärdar det med att han inte använder sig av solhatt och det säkert går över sen.

Livet är bräckligt. Jag tycker det känns konstig att jag nu måste radera ett telefonnummer i mobilen. Jag tänker dock vänta med det.

Lite tankar!

Novalie är efter i talet. Jag har varit på utvecklingssamtal på dagis och det var det enda de hade att anmärka över henne. Hon är annars en lugn, mycket empatisk, uppmuntrande och ovanlig trygg unge. Även om hon har blivit uppmärksam över att världen är större än hon tror så är hon trygg. När hon pratar om monster och spöken är det oftast med ett glimt i ögat. Det är kul som förälder att höra att ens dotter mår fint.

Dagis tycker inte hon ska till en logoped ännu. De menar att hennes utvecklingskurva är nästan i max nu och att hon ska ha tid. De tror att Novalie har själv haft mycket och tänka på pga njurarna och att hon var så mycket sjuk under första året och att hon därför behöver komma i kapp av sig själv med talet. Vi får väl se om de har rätt. Jag har dock kommit på att själv har fått gå till talpedagog och att jag, om än sällan, ibland fortfarande stammar lite.
 

Julstämningen har inte riktigt varit infunnit sig....

...och fortfarande söker jag med ljus och lykta. Jag har dock inte så bråttom med att leta heller utan jag låter livet tuffa på i 190. Jag förstår inte vart tiden tar vägen. Sedan sist jag skrev har jag jobbat, hållit på med hus och hem,  hållit på med politk och bara varit mig. Det sistnämnda har jag varit bra på.

Jag har önskat mig en sodastream i julklapp, självklart då med olika smaker till. Jag vet att hela familjen kommer få glädje av den men det är det bästa jag kommer på.
Julklappstips tas således gärna emot. :-)

Mitt finaste!

Här är hon!

Bollen har rullat! Idag ringde det en sköterska.

Hon undrade om jag mådde psykiskt dåligt över att väga för mycket. Jag var ärlig och svarade att det gjorde jag inte men att min problematik tar mycket tid i huvudet. Jag har inga besvär av dålig rygg och knä, har ingen diabetes eller högt blodtryck men ligger såklart i riskzonen och lever ett rätt aktivt liv utifrån min viktsituation. Hon var glad över jag var ärlig. Människor som mår psykiskt dålig får oftast förtur sa hon. Det gjorde mig inget. Jag hade räknat med ett år vilket fall innan det skulle bli en operation.

Hon sa att det skulle komma en kallelse om drygt en månad till ett möte med läkare. Hon sa också att jag borde vara opererad om ca 24 veckor, för det är kötiden. 24 veckor!!! Jag blev rätt ställd.

Jag ringde omedelbart Roger. Jag var tvungen att dela det här med någon och nu delar jag det med er. Roger har alltid varit en riktig hjälte för mig när det gäller vikten. Han har aldrig kommenterat det negativt och knappt berört det överhuvudtaget.

Det kommer alltså bli en gastric bypass om ca 24 veckor, dvs knappt ett halvår. Jag kommer blogga om det men det kommer inte ske i denna blogg utan jag har skapat en blogg enbart för den. Den heter www.gbp-gastricbypass.blogspot.comoch ni är välkomna dit och läsa också. Jag ska nog säga till här när den börjar på allvar komma igång.

Bollen har börjat rulla.

Och imorgon ska den få en rejäl spark.

Jag förklarar efteråt.

Klockan är strax...

....halv åtta på morgonen och jag väntar på att Novalie ska vakna. Det är alldeles tyst och lugnt här i huset. Både mamma och Freddie lämnade huset igår. Mina svärföräldrar och jag möttes i Strängnäs för en överlämning av lillkillen som har höstlov och efteråt det visade jag för mamma Gripsholms slott, Hagaberg samt Globen. Hon verkade nöjd över det. Min mamma håller på att bli gammal. Det är en insikt som inte är främmande med tanke på hur hon är och har blivit under de senaste åren men det är inte speciellt roligt att se. Jag är dock tacksam över att Novalie har visat upp sig från sin bästa sida medan hon har varit här och hon har verkligen tagit till sig sin mormor.

Jag ska jobba natt idag. Det betyder att mitt pass börjar vid 15:00 och att jag går av i morgon vid 10:00. Sedan ska jag vara ledig fram till måndag lunch. Det blir skönt det.

Roger fyllde år i tisdag. Jag gav han tre böcker som jag tror han kommer ha nöje av att läsa. Den ena var en tegelsten som handlar om Olof Palme. Den andra rörde sig om Bruce Dickenson och den sista handlar om Sverigedemokraterna.