Det är ju synd om mannen.

Eftersom jag tror på Gud har jag länge varit med på en kristen kontaktsajt och då skrivit av mig i forumet. Det har varit som en rehabilitering för mig att kunna uttrycka det jag känner och menar. Tyvärr har sajten blivit en nästan renodlat dejtingsajt något som retar gallfeber, inte minst för alla "riktiga" teologer som gillar diskuterar där. Jag tänker nu dela med mig ett av mina inlägg.

När man diskuterar den diskriminering som finns mellan könen och då den som drabbar kvinnor får man på sig en skara som istället tycker det är sååå synd om alla män. Ja visst är det synd om de män som inte kan ta kritik som grupp utan att spåra ur helt.

Det går inte att diskutera utan att minst 200 försvarmekanismer går igång. Det slutar alltid med att det är den våldtagnes fel att hon blivit våldtagen. Det finns inget fel på mansrollen, bara enskilda män och nåde den som kritiserar detta.

Berättar man om 4000 års förtryck viftas det bort för det ser inte ut så idag menar vissa, och har inte män som grupp visat hur goda de är som låter oss tala fritt alls?

Men den kvinna som öppnar truten på egen hand och berättar sin historia får finna sig i att hennes ord plockas sönder oavsett vad hon råkat ut för. Och nåde henne om hon pratar om hur männen i hennes liv behandlat henne, då diskvalificerar hon sig från att tas på allvar.

Jodå, det finns män som diskrimineras också för att dom är män. Jag är mycket väl medveten om de fenomen som sker i vårdnadstvister, på arbetsmarknaden och i den mansrollen som presenteras idag. Men istället för att trampa runt i vem det är synd om är det väl bättre att ställa sig tillsammans med de som vill ha ett samhäller där ALLA ska ha samma möjligheter. Personligen så brukar jag undvika att diskutera med antifeminister. Jag tycker inte det känns särskilt meningsfullt att föra en dialog med människor som på fullaste allvar hävdar att feminismens syfte är att skapa ojämställdhet. Fast det är klart, det finns vettigare antifeminister än så, men de "ovettiga" överväger för det mesta de vettiga.

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/konsten-att-tysta-en-kvinna-som-tors-tala-om-man-1.1132024

Min tro.

Jag gillar denna bilden!...
..så känns det också för mig.

Inte skrivit på så länge.

Jag vet inte ens vart jag ska börja med allt som jag går igenom just nu. Mitt liv känns iallafall fortfarande bra. Jag går fortfarande runt i en harmonisk sfär i från de terapeutiska samtalen jag genomförde när jag gick i skolan. Jag kommer för all framtid rekommendera människor att gå i samtal, även när de tycker det är bra. Ensam kan vara stark men att vara två om ett problem är ännu starkare.

Klockan är just nu 06:49 och enligt min väckarklocka skulle jag ha vaknat för fyra minuter sedan. Dock så vaknade jag tio i sex pga astma och ca 20 minuter efter hörde jag Novalie hålla monolog i sitt rum, förmodligen håller hon föredrag för sina gosedjur. Hon är intressant i sina morgonrutiner. Hon lämnar aldrig sitt rum förrän vi har gått in och sagt godmorgon men hon strålar alltid som en sol när vi går in. Det är kul. På nästa lördag ska hon döpas. Det ska bli kul och jag känner verkligen det är rätt.

Jag jobbar på behandlingshem även denna sommar. Jag trivs fantastiskt bra. Det är underbara kolleger och bra brukare. Hamnvikshemmet har också en av Nynäshamns bästa lägen med ca 300 meters privat strandpromenad och två bryggor.

Jag och Novalie har blivit ett år äldre. Det klär oss. Roligast var dock Novalies reaktion på dagis när hennes fantastiska dagisfröknar frågade om de fick sjunga för henne.  - Nej tack hade hon sagt men de struntade i det och sjöng ändå. Men.. den lilla damen är ju envis och när de hade sjungit klart så sa hon åter nej tack till sången. Hon är en envis dam, något hon måste ha fått efter sin pappa.... *host*

Jag och mannen ska få en veckas semester tillsammans Det ska bli kul. Vi åker ner till Danmark och stannar hos min storasyster i två dagar och åker efter det till Malmö. Min goda vän har sedan lovat att vi får ha hennes lägenhet då hon och hennes sambo ändå är bortresta.

Förresten, varför måste marknaden bestämma över människan. Borde det  inte vara tvärtom?

Jag ska alldeles strax till jobbet nu. Tänk att jag vet redan nu att jag kommer få skratta även idag. Det är helt oundvikligt. Jag har förresten ett jobb på G, tror jag iallafall. Jag fick mycket god kontakt med chefen. Intervjun tog mycket längre tid än vad både hon och jag hade förväntat oss.

Stay in peace!

hemma igen.

Jag saknade Roger nu när jag var hos mina svärföräldrar. Det är nog rätt självklart eftersom han ska ju vara där när vi är i Ullesätter. Det var gott att se han igen.

Novalie fick som sagt paket när vi var där och har idag lekt med sin barbieservis!! Öhhh ja! Hon var överlycklig och hennes mamma var mindre glad då. Hon tjatade på att jag skulle dricka kaffe med henne och det räckte inte att man hade lekt teaparty i en timme. Roger var dock en darling och tog hand om henne ikväll.... det var bra! Behövde ju lite egen tid..

TVÅ!

- två stycken barn har jag tagit med mig till....
- två stycken svärföräldrar!
- två hundra kilometer körde vi och det tog ca två timmar och tvåanolla minuter att åka dit.
- två paket fick Novalie av sin farmor och farfar något hon verkade mycket nöjd med.
- två myggbett har jag också fått men jag har inte fått en allergisk reaktion ännu.


- två nätter tror jag vi blir här... men det hänger lite på mannen min som har haft en rejäl migrän nu i två dagar.

Godnatt!

Min vanligaste bön i vardagen som faktiskt hjälper.

Gud! Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. 

Att väckas med en stor kram!

I morse så väcktes jag av att en liten pygmé sprang emot mig och kastade sig själv upp mot mig. Jag fick ett par mjuka armar kring min hals och hörde ett Godmorgon Mamma! Hon har verkligen börjat krama om mig med hela sig själv nu och det är så mysigt.

Det gick bättre än jag trodde att arbeta igår. Vi var underbemannat eftersom de inte lyckades få in en vikarie till MEN hon som jag arbetade med var trygg och lugn hela tiden. Vi diskuterade en del av personalpolicyn som Attendo Care hade på stället och vi hade inte svårt att komma överens. Hon berättade att ledningen ville att man alltid helst skulle vara två på morgonen och kvällen och vi fann bägge två det helt orimlig med tanke på de behov som fanns där. Hon berättade också att personalen man tar in oftast är gymnasieungdomar och att det är stor omsättning bland både personal och vikarier. Hon skulle tyvärr sluta till augusti så då behövs det ännu mer personal. Nåja, jag hoppas inte behöva fjäska till mig den platsen.


Idag ska jag på sista anställningsintervjun som resusrspedagog. Wish me luck...
Återkommer med hur det har gått sen!