söndag 18 juli 2010

Det är ju synd om mannen.

Eftersom jag tror på Gud har jag länge varit med på en kristen kontaktsajt och då skrivit av mig i forumet. Det har varit som en rehabilitering för mig att kunna uttrycka det jag känner och menar. Tyvärr har sajten blivit en nästan renodlat dejtingsajt något som retar gallfeber, inte minst för alla "riktiga" teologer som gillar diskuterar där. Jag tänker nu dela med mig ett av mina inlägg.

När man diskuterar den diskriminering som finns mellan könen och då den som drabbar kvinnor får man på sig en skara som istället tycker det är sååå synd om alla män. Ja visst är det synd om de män som inte kan ta kritik som grupp utan att spåra ur helt.

Det går inte att diskutera utan att minst 200 försvarmekanismer går igång. Det slutar alltid med att det är den våldtagnes fel att hon blivit våldtagen. Det finns inget fel på mansrollen, bara enskilda män och nåde den som kritiserar detta.

Berättar man om 4000 års förtryck viftas det bort för det ser inte ut så idag menar vissa, och har inte män som grupp visat hur goda de är som låter oss tala fritt alls?

Men den kvinna som öppnar truten på egen hand och berättar sin historia får finna sig i att hennes ord plockas sönder oavsett vad hon råkat ut för. Och nåde henne om hon pratar om hur männen i hennes liv behandlat henne, då diskvalificerar hon sig från att tas på allvar.

Jodå, det finns män som diskrimineras också för att dom är män. Jag är mycket väl medveten om de fenomen som sker i vårdnadstvister, på arbetsmarknaden och i den mansrollen som presenteras idag. Men istället för att trampa runt i vem det är synd om är det väl bättre att ställa sig tillsammans med de som vill ha ett samhäller där ALLA ska ha samma möjligheter.
Personligen så brukar jag undvika att diskutera med antifeminister. Jag tycker inte det känns särskilt meningsfullt att föra en dialog med människor som på fullaste allvar hävdar att feminismens syfte är att skapa ojämställdhet. Fast det är klart, det finns vettigare antifeminister än så, men de "ovettiga" överväger för det mesta de vettiga.

söndag 4 juli 2010

Min tro.

Jag gillar denna bilden!...
..så känns det också för mig.

Inte skrivit på så länge.

Jag vet inte ens vart jag ska börja med allt som jag går igenom just nu. Mitt liv känns iallafall fortfarande bra. Jag går fortfarande runt i en harmonisk sfär i från de terapeutiska samtalen jag genomförde när jag gick i skolan. Jag kommer för all framtid rekommendera människor att gå i samtal, även när de tycker det är bra. Ensam kan vara stark men att vara två om ett problem är ännu starkare.

Klockan är just nu 06:49 och enligt min väckarklocka skulle jag ha vaknat för fyra minuter sedan. Dock så vaknade jag tio i sex pga astma och ca 20 minuter efter hörde jag Novalie hålla monolog i sitt rum, förmodligen håller hon föredrag för sina gosedjur. Hon är intressant i sina morgonrutiner. Hon lämnar aldrig sitt rum förrän vi har gått in och sagt godmorgon men hon strålar alltid som en sol när vi går in. Det är kul. På nästa lördag ska hon döpas. Det ska bli kul och jag känner verkligen det är rätt.

Jag jobbar på behandlingshem även denna sommar. Jag trivs fantastiskt bra. Det är underbara kolleger och bra brukare. Hamnvikshemmet har också en av Nynäshamns bästa lägen med ca 300 meters privat strandpromenad och två bryggor.

Jag och Novalie har blivit ett år äldre. Det klär oss. Roligast var dock Novalies reaktion på dagis när hennes fantastiska dagisfröknar frågade om de fick sjunga för henne.  - Nej tack hade hon sagt men de struntade i det och sjöng ändå. Men.. den lilla damen är ju envis och när de hade sjungit klart så sa hon åter nej tack till sången. Hon är en envis dam, något hon måste ha fått efter sin pappa.... *host*

Jag och mannen ska få en veckas semester tillsammans Det ska bli kul. Vi åker ner till Danmark och stannar hos min storasyster i två dagar och åker efter det till Malmö. Min goda vän har sedan lovat att vi får ha hennes lägenhet då hon och hennes sambo ändå är bortresta.

Förresten, varför måste marknaden bestämma över människan. Borde det  inte vara tvärtom?

Jag ska alldeles strax till jobbet nu. Tänk att jag vet redan nu att jag kommer få skratta även idag. Det är helt oundvikligt. Jag har förresten ett jobb på G, tror jag iallafall. Jag fick mycket god kontakt med chefen. Intervjun tog mycket längre tid än vad både hon och jag hade förväntat oss.

Stay in peace!