Dialog NEJ

- Novalie, vill du ha en kram?
- Nej
- Vill du ha en puss?
- Nej
- Novalie, vill du ha en kram av pappa?
- Nej
- Vill du bada?
- Nej
- Vill du duscha?
- Nej
- Vill du leka med mamma?
- Nej
- Vill du läsa bok? (brukar vara ett säkert kort)
- Nej      (!!!!!)
- Vill du sjunga?
- Nej
- Vill du klappa Ebba?
- Nej

Nej Nej Nej Nej Nej



- Vill du ha godis?
- ...........JA!

Det blev ett par russin och en cementering av den härliga trotsåldern.
Jag och Novan åkte till akuten eftersom hon inte ville kissa och hade endast kissat en gång på över 30 timmar (när vi åkte in). Hon var så duktig och lyssnade. Hon var alldeles betagen över väntrummets akvarie och rabblade på som en papegoga; FISK!! Titta mamma, det FISK! Titta! Åhhh! FISK.
Hon höll på så i över en timme, klockan ett till två på natten. Sedan hann vi med en PIXAR-film också men vad den hette har jag ingen aning om. Och NEJ, vi fick inte heller några svar denna gången.  Dock så tyckte läkaren att hon måste få träffa en uroterapeut snart men det nämnde också barnsjuksköterskan på Odengatan också.

Det gungar!

För mig har denna psalmen fått betydelse. Det är okay att det gungar i min tillvaro för jag blir ändå buren av Det som jag kallar för Gud! Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn. Han går på så mjuka sandaler. Hans mantel är vävd av det lenaste garn. Hans arm är så stark, hans doft är så ren. Han känner var rot och var grop och var sten, och han nynnar en sång, som han gjorde en gång till stjärnornas ljusa koraler. Mitt barn, du är buren i Skaparens famn. Han andas intill dig så nära. Han håller omkring dig. Han känner ditt namn. Han gråter med dig, han ler när du ler. Du är aldrig ensam i vad som än sker för du hör honom till, Herren Jesus, som vill till himmelens glädje dig bära. Den här damen har förhöjd värde på Urea. Jag fick veta det igår eftersom hennes doktor ringde. Det betyder att hon nu ska utredas vidare. Jag hoppas det  inte blir njursvikt blir i framtiden.. att det bara är tillfälligt. Men jag känner att jag har lämnat över det till Gud och det är en skön känsla. Lilla fina Novalie.. du är så älskat!

Oj!

Vi har fått frågan om att bli stödfamilj. Vi ska i så fall ha en tjej boende hos oss varannan helg. Roger och jag tycker bägge två just nu det är okay, att vi ska testa. Nåja, får väl all tillfälle i världen att återkomma till det.

Annars, är trött men mår bra. Jag tror mig dock måste ha ett annat jobb än det jag har fått. Idag så jag sökt 4 nya arbeten. Går det inte kan jag alltid gå tillbaka men jag känner just nu att jag inte vill vara en del i en underbannat personalgrupp. Arbetet i går gick åt skogen och jag kände mig alldeles uppgiven när jag gick därifrån. Så ska det helst inte kännas.

Saker jag ser fram emot.

Idag har vi varit hos en privat barnläkare med Novalie. Det gick bra, imorgon börjar vi behandlingen med henne. Det blir hårdträning på pottan och hydrocortison. Vidare så ska hon vara blöjfri hemma.... huuuh men det är lika vi kör på. Sedan får man väl se om det blir bättre. Det var prat om ultraljud och prover men en sak i taget nu. Det jag tycker känns bra är att de var intresserad och det blir kontakt med doktorn igen. Det som känns mindre roligt är att vi måste söka upp ett privat alternativ för att få en fungerande sjukvård för henne. Det suger men vi var tvungna. Dock är jag inte ideologisk när det gäller mina barn.. deras välbefinnande går alltid först.

Saker jag ser fram emot: en frisk Novalie, sommaren, jordgubbar, skolans slut, nya jobbet (tror jag), Ullaredsresan, semester i Malmö, att träffa mina närmsta vänner, rödgrön valseger, fred på jorden osv.