AJ! Det gör ont.!

Äntligen dags för lite svenssongnäll i bloggen. Jag har ont i bröstet och halsen. Givetvis är det väldigt väldigt synd om mig också. Jag är inte speciellt heller förtjust i att hosta upp en massa slem. Jag känner mig så där som en gammal tant som varit rökare i 30 år och som nu har drabbats av både COL och lugninflammation samtidigt. Som tur slipper jag emellertid alla miljoner rynkor kring munnen som rökande tanter och gubbar har. Nej, nu vill jag gurgla käften med lite sprit för att sedan gå och lägga mig..

Jag och lilltjejen har annars varit hemma idag igen. Det var skönt eftersom jag är trött, men ändå så pisstråkigt. Jag behöver mitt sociala liv snart igen. Jag missar också så mycket med skolarbetet även om jag har varit i kontakt med mina lärare. Nu får det fan vara slut på dagissjukdomar i dubbel bemärkelse.

Snart dags för sömn.

Min lilltjej börjar bli lite piggare. Trots att hon ingen feber har idag blir det en VAB-dag för mig i morgon. De stora barnen var här i eftermiddags och hämtade sina pulkor. Det är nämligen vitt i naturen och sådär lagom kallt. Jag fick en jättekram av bonussonen. Jag börjar inse att min stress över hans förändring har projicerats över på honom. Men när jag håller mig lugn, så blir han också lugn. Väldigt enkelt matematik. Jag minns när jag gick på valpkurs med hunden. Snacka om att man kan använda sig av mycket av den kunskapen i barnuppfostran, som belöning, promenader, tydliga markeringar och massor med gos.

Idag har jag bakat kanalbullar för första gången. Dom såg riktigt proffsiga ut trots att jag är amatör. Det blir dock ingen repris på det lyckade exprimentet på väldigt länge. Jag är helt enkelt ingen husmor.

Sist! Jag är glad över att jag har ett liv. Ett riktigt liv och inte endast ett på nätet.

Jag är inte riktigt nöjd med skolan just nu.

Så är det. Jag gillar inte hur man hanterar vissa saker heller.
Saker och ting kan skötas smidigare. Så är det.

Dagens stora tistel.

All offentlig makt utgår från folket -
grundlagen.

Ursäkta mig kära riksdag men har ni glömt vilka det är ni representerar?

Lissabonfördraget - Jo jag tackar. Hur skulle det vara med en folkomröstning? Just det, det kommer aldrig att ske med tanke på att NI VET att svenska folket skulle gå emot eran nästan lite väl stora lycka inför fördraget.

USCH! Ni borde skämmas. Ni glömmer sannerligen vilka ni representerar.

En undran!

Du som läser det här! Skulle du vara så vänlig att skriva någon kommentar?

Hälsningar
Blondinbollen.

Psykbrytet! Om att lida av sömnbrist.

Jag är trött. I en värld med småbarn kring sig, går man upp vid senast 06:00. Det är inte kul att komma på sig själv skryta om det heller. Idag på skolan stod dom där och ojade sig över hur tidigt dom hade gått upp. 07:10 var tydligen JÄTTEtidigt. Jag drog till med att dom kan ju komma när dom går upp innan 05:00. Ähhum! Hur intressant är det att jag går upp 05:00? INTE ALLS så klart. Det är ett eget val jag tar nu när jag pluggar till en socialpedagogisk ledare. Tyvärr går det dåligt med bussar mellan skolan och hemmet. Att bo i Nynäshamn är sannerligen som att bo i en provinsby lååååångt ute på landet.

Mitt liv har inte bestått av normal sömn efter jag fått småbarn. Jag var van vid sena morgnar men det är ett under om min lilltjej sover till längre än sju. Skulle hon sedan sova till längre än åtta skulle det vara som att påven erkände han var gay. Fattar ni, det finns alltså inte på världskartan. Sömnbristen gör mig ilsk. Jag märker också att jag lättare upplever panik. Jag blir också mer förvirrad och mer sur. På detta har vi hur mycket att göra som helst i skolan.Vår grupp ska skriva ett kompendium i gruppsykologin på mellan 25 och 30 sidor som ska handla om grupprocesser inom kyrkans verksamhet. Jag anser det är för mycket på kort tid. Det ska bli spännande att se om jag tycker samma sak efteråt.

Fick ett psykbryt i söndags. Jag tappade en större mängd ris på golvet och med det följde allt vad förnuft och rationalitet heter. Jag fixar märkligt nog inte sådana situationer. Jag hittar ingen struktur så min stora känsla är panik. Min bonusdotter kom hem i samma veva och ville snacka. Hon fick tyvärr sina öron varma då, vilket inte var meningen. Jag ska dock gottgöra henne på något sätt en dag, även om hon säkert också fick lära sig något. Hon är verkligen den finaste 11åringen som finns. Jag är verkligen glad över att jag och maken får vara hennes bonusföräldrar.

En bonusmammas bekännelser!

Det är inte lätt för en grabb på fyra år att uttrycka sina tankar och sina innersta känslor. Dels så har han inte orden ännu, men sättet han utagerar sina frustrationer på kan kräva mycket kärlek samt tålamod. Jag har verkligen inte alltid det. Jo jo, man är ju förvisso mänsklig som förälder. Dock har pojken i sitt missnöje valt att projicera en hel del på mig så visst tar det kraft. Lite svårt är det också att ge honom tålamod när han dunkar till sin lillasyster så hon åker i backen.

Jag tror lillpojken har börjat få en begreppsvärld som just nu är han onåbar. Han börjar exempelvis inse att tid har ett värde och har också nämnt en del funderingar över varför pappa inte längre bor kvar hos honom, hos hans storasyster och hans mamma. Trots det är jag så självklar för honom eftersom jag kom in i hans verklighet innan han blev två.

Förra veckan sjönk också mina poäng på bonusmammaskalan rejält. Jag svor åt honom flera gånger vilket är för mig oförlåtligt. Dom har också på dagis märkt en förändring på honom. Han har slutat lyssna och vill helst inte hjälpa till.

Visst gör det ont när knoppar brister. Både för honom och för mig.

Feberfrossa!

Under kvällen fick jag feberfrossa. Tempen steg snabbt och trots ett knaprande av alvedon så låg jag i sängen och frös så att tänderna hade kunnat användas som en köttkvarn. Inte så kul. Jag blev dock piggare efter ett par timmar.

Igår kom jag och maken på att vi visst hade chattat för drygt 10 år sedan. Det hade utspelats sig på Retro, som var ett av passagens chattrum. Han hette där Scorpio och jag hette Maja24. Vilken jävla tur att det inte tände till. Det hade helt säkert blivit pannkaka då. Snart har vi emellertid varit ihop i tre år. Vi har en gemensam dotter på 17 månader, radhus och kombibil. Livet är inte alltid lätt, sömnbristen kan sannerligen få den bästa att braka ihop, men vi funkar bra tillsammans.

Trött!

Jag sitter just nu i skolan och ska skriva vidare på vårt arbete om förälderskap utifrån ett psykiskt och fysiskt funktionshinder. Emellertid är jag dock så trött att jag inte orkar med att vara fokuserad. Lilltjejen var orolig i natt igen. Dock så kommer jag i natt att använda mig av öronproppar och på så sätt lämna över hela ansvaret till maken. Jag behöver lära mig släppa taget. Jag behöver sömnen. Jag behöver inse att mitt välbefinnande är viktigt så att jag orkar med mitt liv.

Sprays sjunkande skuta - Spraydio.

En aftonbön för spraydio.

Fader Bob.
Elvis som är i himmelen.
Helgad varde spraydio.
Tillkomme nya skivor
Ske kanalterroristernas vilja så som i Visby så ock i Studio54.
Inled mig icke i samtal med kotterifolket,
utan fräls mig ifrån en korkad fd mytomaneditor! (där hörde du bön, fader Bob!)
Ty Visby är mitt, och vårat tillsammans, samt oförståelse i evigheternas evighet.
Akon.

Jakten på en bra rubrik

Idol-Lars och TV4!

Vilken löjlig massmedial jakt det har varit på Lars Eriksson, mannen som jag misstänker kanske är något smygpretto. Han är dock mer talangfull än de kvarvarande mainstreamartisterna som den begåvade TV-publiken röstat fram. Jag vill framför allt tacka dig Lars för att du offentligt dissade hela IDOL-konceptet med din trevliga tolkning av "det börjar verka kärlek banne mig".

Sämst är egentligen kanal TV4 som lät en övergödd otrevlig personlighet ta över och dominera programmet med hans smörja. Rock? Sedan när blev Jon Bon Jovi rock?
Desmond Child, välkommen in i SAOLs nya bildordlista. Din nuna kommer både pryda ord som rövhål samt dubbelmoral. Och nej, det blir ingen mer IDOL för mig heller. Nu ska jag istället virka på fredagkvällar.