fredag 15 januari 2010

Trans

Om ni inte har läst Judith Butler så borde ni göra det.

Vad är kön? Är det man, kvinna eller något neutrum?

Crossdressers, transor och transsexuella gör ärligt talat debatten mer spännande och sätter det hela på sin spets. Det finns också en intressant konflikt mellan de som kallar sig för queer och just transsexuella. En sak som är helt säker för mig och det är ingen ska någonsin kunna ha ett tolkningsföreträde. Upplever man sig som en man fast man är biologiskt kvinna så är man ändå just en man. Jag tänker på den sydafrikanska löperskan, Caster Semenya. En kvinna som av naturen föddes utan livmoder och äggstockar. Hela den diskussionen var ju så otroligt sjuk och kränkande. Det känns bra att hon får tävla som kvinna igen eftersom hon verkar önska just det.

Vårt samhälle blir mer tolerant men jag upplever fortfarande att vi är så fastklistrade i könsroller. Man skäller på feminister och kallar oss för trista bitterfittor som borde få stock i stjärten för att vi vågar ifrågasätta själva könsbegreppet.

Och så säger man att inte kvinnor förtrycks?

torsdag 7 januari 2010

Okay!

Jag är vänster och det säger jag med stolthet. Jag är med i ett parti som står upp för den svaga människan och som låter rättvisa gå före skattesänkningar. Jag är med i parti som önskar sig flera händer i vården än att skänka pengar elitskolor och jag är med i ett parti som är för ett utjämningssystem så att ett flertal kan känna en trygghet istället för att ge flera pengar till de rika.

Jag hoppas att alltid stå på de svagas sida, vara en hjälpande hand. Det är kanske därför jag fortfarande går i diakontankar. Jag vet att det inte är aktuellt ännu, att ärren måste få bleka en aning till men tankarna finns där. Dock så längtar jag efter att få komma ut att arbeta som socialpedagog, Det ska verkligen bli jätteroligt att få arbeta förebyggande och stödjande, Jag tänker dock när tiden är inne gå svenska kyrkans grundkurs. Det är ett mål i sig, oavsett om det blir församlingsarbete en dag, eller inte.

Tappra Novalie

Vår lilla dotter har haft stora problem med att kissa. Förmodligen är problemet rent psykosomatiskt, men det har varit jobbiga dagar för Novis och hennes föräldrar.

Hon har varit på akuten och nu väntar vi samtal i morgon från sjukhus som ska redovisa vad odlingen säger. Hon hade under ett par dagar endast kissat två gånger per dag vilket är helt galet för en liten tjej som hon. Det gjorde också väldigt ont för henne att kissa vilket man förstod eftersom hon började gråta till varje gång det kom lite urin i blöjan. När hon efter en medicinsk behandling hade fått kissa över en halvliter lekte hon så svettpärlorna rann och gjorde mig så lycklig i sitt glädjerus. - Mamma, åka hushkana! Åka hushkana Mamma, utbröt hon hela tiden och åkte också rutschkana gång på gång på gång.

Igår så började det dra ut på kisseriet men både jag och Roger hölls oss vakna till efter ett på natten. Jag gick in och bad till Gud för att hon skulle kissa. Tio minuter efter kom floden men Roger menade att Gud kunde väl ha sett till att hon inte pinkade ner hela sängen. :-)
Nåja, man kan inte få allt. :-) Idag har det gått bra och det känns som det nu går framåt!

lördag 2 januari 2010

Jag hoppas på en ny tid.

Nytt år, snart val! Det ska bli spännande och en rysare.
Mest är jag rädd för att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Det skulle vara katastrofalt. Jag vill inte ha rasister i riksdagen. Jag misstänker också att alliansen skulle använda sig av dem som stödparti för fortsatt maktstyre. Makt berusar och eget intresse ljuger som sagt aldrig.Usch ja!  Sverige behöver ett varmare samhälle där alla är delaktiga. Sverige behöver kort och gott ett rödare samhälle.
För att:

Skattepengar ska användas till välfärd - inte till aktieägare i privata företag
Var snäll och avbryt genast privatiseringen inom välfärdssektorn. Vinstdrift och fri etableringsrätt för vinstdrivande företag bör inte tillåtas inom den skattefinansierade välfärden. Mångfald ger inte per automatik bättre vård, snarare tvärtom. Satsa hellre på att bredda, utveckla samt kvalitetssäkra välfärden för att ge möjligheter till ett samhälle som vill ha valmöjligheter.    

Satsa på fler anställda i välfärden!
Man måste anställa fler inom skola, kultur, vård och omsorg. En offensiv framtidsstrategi kräver fler som arbetar inom den gemensamma sektorn. Det här är logiskt och ger framtidshopp och trygghet för folket. 

Ge människor en garanti om trygg försörjning!
Borgerlig retorik lurar folket. Man pratar om bidragssystem när det gäller a-kassa som sjukpeng. Det är inget bidrag utan försäkringar som man har betalat till. Människor vill generellt inte ligga samhället till lass men oroar sig för sin försörjning just för att de blir utförsäkrade eller sjuka. Man borde istället inkomstgarantera a-kassan och socialförsäkringarna på högre nivå.  Det tillsammans med att höja försörjningsstödet skulle ge människor ekonomisk och social trygghet. Försörjningsledet borde ha följt med det ekonomiska utvecklingen, men har inte gjort det på över ett decennium.

En offensivare miljöpolitik som tar ansvar både för ord och handling.
Det är tyvärr mest ett lallande från regeringen och miljöministerns håll. Nä, använd den gemensamma sektorn för att ta ledningen i klimatomställningen. Jag hoppas man kommer skapa gröna jobb inom jordbruk, förnybar energi, kollektivtrafik och energihushållning. Vidare ska vi behålla infrastrukturen i statens ägo. Verksamheten ska styras utifrån miljöhänsyn och människors behov - inte marknadens.

En upprivning av LAS är knappast en förutsättning för flera arbeten.
Det är inte sant att LAS stänger människor ute ur arbetslivet. Man kan gå tillbaka i tiden innan LAS kom och fundera på varför lagen kom till. Då liksom nu förändrades arbetslivet. Det blev övertalighet. Med brist på social empati sades de upp som jobbat länge och slitit ut sig först, de hade ju inte så mycket mer att ge. Detta är en tid som många arbetsgivare längtar åter till. In med nya friska krafter som är dessutom väldigt välutbildade, det fordras mer kompetens nu för tiden. Erfarenhet det är inget som belönas. Att bli gammal i arbetslivet det är inte nådigt. Och hur ett avskaffande av LAS kan generera arbeten kommer jag aldrig att förstå. Nä, värna och utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen med kollektivavtal och ta strid inom EU för de fackliga rättigheterna. Kontrakt för offentlig upphandling ska garantera löner och andra arbetsvillkor i enlighet med gällande kollektivavtal.

Helt enkelt - ett rättvisare Sverige för alla - ett Sverige som bryr sig om alla!

fredag 1 januari 2010

För tio år sedan..

....firade jag nytt år hos min förra sambos vänner. Jag minns att det var en trevlig fest och att jag sågs, hördes och bekräftades. Det var och är fina människor allihopa. Jag var i spillror då och betraktades av psykvården som en mycket trasig människa. 1999 var det värsta året jag någonsin har upplevt. Jag hade gjort en församlingstjänst som var katastrof, varit i det destruktivaste förhållandet och allt kulminerade när jag var tvungen att avbryta en långtgående graviditet. Efter flera självmordsförsök så träffade jag min dåvarande sambo som gav mig så mycket kärlek att jag orkade gå vidare. Om du D läser det här, ska du ha tack. Du räddade nog mitt liv.

Tiden går snabbt säger man och det stämmer. Ändå tycker jag att så mycket har hänt mig att det hela ändå måste ha tagit tid. Det viktigaste är att jag älskar mig själv igen. Jag respekterar mina tankar även om de inte är logiska eller kloka. En ologisk tanke var Novalie. Jag vågade bli gravid med henne trots att hennes pappa bodde så långt bort. Min biologiska klocka tickade inte ens. Jag fick utlopp för mina mammakänslor med Ebba. Jag bodde i en stor mysig etta på centrala Hisingen och hade ett arbete som onekligen passade mina behov. Men när jag fick halsbränna en vecka efter Roger hade varit på besök, visste jag att ett liv hade skapats. Även om jag aldrig har mått så illa i hela mitt liv så såg jag ändå en ljusning. Jag låg på sjukhuset flera gånger och minns hur glad jag blev när doktorn talade om för mig att barn som gör sina mammor illamående deluxe, blir som regel alltid väldigt pigga och friska barn. Novalie sitter nu i soffan och tittar på Nalle har ett blått hus. Hon skrattar nu som en liten tok. Hon tycker tydligen det är roligt när figurer på TV tappar sina byxor eller när Teletubbies går i vattenpölar. Jag älskar henne så mycket.

Andra milstolpar under de senaste 10 åren har varit att inse hur sjuk jag var och fortfarande är i medberoende, något jag dock anser att 95% av I-ländernas befolkning lider mer eller mindre av. Detta beroende då på att hela samhället är sjukt i sig. Mina insikter gör det lättare för mig och gör också att jag kan älska mig.

Jag har vågat att studera igen. Jag kommer förmodligen inte tjäna lika bra som i vården, vilket är en paradox i sig men jag tror jag kommer att trivas. Om ett halvår är jag socialpedagog. Det är stort.

Jag är gift med Roger. Det är emellanåt som en berg och dalbana men just nu jämför jag nog vårt äktenskap som en karusell. Det går runt och runt.. men det går inte för snabbt. Det är faktiskt tryggt och hellre karusell än fritt fall. :-) Vi har hus och även om det skulle behöva mer kärlek än det får så har vi det ändå bra.

Jag har fått bonusbarn. Det får man ju nästan räkna med att man får när man får tag i män som är begagnade. Dom är fina och min relation till grabben blir ständigt starkare. Jag vet att vi kommer få göra en alldeles speciell resa med honom men jag tror verkligen den kommer gå bra.

Jag har fått körkort. Det var en höjdare om något och har gett mig och min familj mera livskvalitet samt frihet.
...............................................................

Mina löften till mig själv nu, inför nästa decennium blir följande:
1. Att våga göra mera för själv. På så sätt kommer jag orka göra mera för andra.
2. Att våga ta flera konflikter och inte vara så rädd inför detta. Dock så bör dessa inte alltid ske i affekt.
3. Att våga njuta under resans gång.
................................................................

Just det, för tio år sedan var jag på en fest och firade nyår samt nytt millennium. Igår var jag hemma med man och Novalie. Jag är sjuk och Roger var lite illamående. (Nej, han är inte gravid) Klockan tolv på natten rullade vi upp persiennerna för att titta på fyrverkerierna. Vi kramade om varandra och konstaterade att det var många hundratusen kronor som försvann, rakt upp i luften. Jag var på rätt ställe igår, i livet och i kunskaperna kring mig själv. Jag hoppas nu att de nästa 10 åren kommer bli lika nyttiga och fantastiska som de jag har haft nu.