Jag hatar ordet effektivitet.

Igår var jag på politikerbesök. Det var väldigt spännande. Jag fick besöka två dagis som låg ganska nära varandra rent geografiskt men som ändå hade sina skillnader. Nåja, det som förenade de var att man jobbade järnet. Man hade inte tid att koppla av i sitt yrke utan det handlade om effektivitet och att vara proffsig. Vad jag är orolig över är att ribban hela tiden höjs för dagispersonalen. Hur ska man hinna med alla barnen på bästa möjliga sätt. Det gör man självklart inte heller. Jag tror ingen kan begära det heller om man tänker efter.

Två personal på tretton ungar mellan 3 och 4 år. Vad ska de inte hinna med? Det ska hjälpas till med pedagogiska lekar, med toabesök, med påklädning (tänk regn och vinterslask), med konflikter, med sagor, städning, dukning, med tröstande, planering, administration, intyg till försäkringskassor, att ha dialog med föräldrer, att ta emot barnen, samtala med barn om värderingar, uppmuntranden, se till att säkerheten för våra barn är så optimal som möjligt och mycket annat. Samtidigt får man inga arbetskläder, dålig lön i förhållande till det man faktiskt gör samt knappt ta in vikarier. Äldre personal går ner i tid då man inte orkar jobba heltid längre. Man kan då fråga vad rätten till heltid faktiskt är?

Dom är så fantastiska våra pedagoger. Hur tackar vi dom då? Jo, vi sätter in flera barn i grupperna, utan att öka personaltätheten. Det är för mig så fullständigt absurd att jag faktiskt skäms över hur vi behandlar dom. Dom älskar sina yrken! Dom är rädda och vill det bästa för våra barn. Det är dags att visa dom respekt tillbaka och då inte enbart i ord.

DIALOG 2

Freddie: Åhh vad trött jag är på Novalie.

Jag: Ja men vad ska du göra åt det?

Freddie: Jag vill inte ha henne här på xxxx-vägen 16.

Jag: Men Freddie, vart ska annars Novalie vara någonstans?

Freddie: Hon kan åka hem till mamma, så får jag vara här själv på xxxx-vägen 16.

Jag: Men det går ju inte.

Freddie: Jo, mamma vill gärna ha henne.

DIALOG 1

Jag: Du, vet du hur länge jag fick sova idag? (sagt med ett stort leende)

Mannen: Nä hur länge?

Jag: Till sjuuuuuuu!

Mannen: Vad skönt för dig.

Jag: Mmmmm, det var sovmorgon.

Min "kärnfamilj" i Nynäshamn!

Så här ser dom ut.

Here jag am, still åking on a berg and dalbana.

Nu vet jag hur det är att vara full utan alkohol i kroppen. Det är lite underhållande. Jag och mannen har inte varit hemma på ett par dagar. Vi skulle ha varit i Norge men mannen min ville inte åka utan mig. Det är lite snällt tänkt av honom även om jag verkligen lobbade för att han skulle i väg. Dock förstår jag honom. Han gillar inte köra när det är dåliga vägar och skulle jag varit själv kvar hade han haft hela ansvaret för Novalie. Nu agerar min make dock pappa och inte barnvakt åt kidsen MEN jag vet att han lätt blir stressad. Han fick ut det sedan igår genom att ha migrän.

Min svigerinde och svågern. Dock så saknar jag er två. Jag hade så gärna kommit och stört er lite grann. Jag vill nämligen inte att min kära svigerinde ska bli för god utan hon behöver få lite dansk ondska i sig ibland. :-D Tur att voodoodockor finns. (mooohaaahaa)

Det var dock skönt att få vara hemma på landet nära Frövi i några dagar. Hade vi åkt hem hade jag trots viruset involverat mig i städ, plock, snurr, diska, damma, snurr men nu blev det bara vila. Tack svärmor och svärfar för att vi fick vara där. Det betydde mer än vad jag nog tror just nu att jag och mannen fick ett par dagar själva.

Nu är maken på AC/DC och jag stannar hemma, helt på doktorns rekommendation. Har man ett virus i balansnerven så har man. Doktorn var rädd för att de höga ljuden skulle förvärra mina symtom. Han har nog rätt där. Jag är ett öronbarn, har ofta öroninflammationer och har fått varning om att jag kommer åka på hörapparat, detta pga alla ärr på trumhinnan. Jag hade dock velat se dom, inte minst hade jag velat se mannen vara lycklig.

Nää blogg, jag känner mig något osammanhängande nu. Snurr snurr.. nu ska jag ta det lugnt.

Jag är sjuk och dottern har räääserbajs!

Detta blogginlägget kommer gå snabbt. Jag gick från skolan idag tjugo över ett. Jag kände att jag började tempa vilket var sant. Jag har just nu 38 grader med paracetamol i kroppen. Jag är också öm i lederna. (flunsavarning) Efter vi har kommit hem har jag nog bytt 5 - 6 blöjor. Novalie har haft ont i magen, men verkar just nu jättepigg. Jag beundrar verkligen alla ensamstående mödrar som fixar allt bestyr. Själv längtar jag efter mannen så han kan ta hand om allt jäkla stök.

Egentligen har jag massor att berätta men nu orkar jag inte mer.

Ciao!

Replik till min man och alla dumma kärnkraftsanhängare! (även mannen inräknad)

Kärnkraft! Mer aktuellt än någonsin. Tyvärr vill jag tillägga på det. Jag blir verkligen sur. En kärnkraftsolycka har fruktansvärda konsekvenser för både den nära omgivningen och områden långt bort. Olyckan i Tjernobyl var ett tydligt exempel på detta. Jag vet att svenska kärnkraftsförespråkare gärna framhåller att den svenska kärnkraftstekniken är bättre och att säkerhetssystemen långt mer avancerade. Ändå går det inte att utesluta olyckor ens i Sverige, fast minnet kring de olyckor som har skett är lagt i det fördolda.

Vi har ju att brottas med två helt rimliga åsikter. Dels vill man ha billig energi. samt så vill man värna om miljön. Det andra argumentet tenderar dock försvagas när vi efter en tids olycksfrihet känner oss trygga med kärnreaktorerna igen.

Men två invändningar på miljöområdet kvarstår alltid. Dels leder uranbrytning till kraftiga miljöstörningar. Så kraftiga att vi i Sverige väljer att importera uran - trots att vi har enorma uranresurser innanför våra gränser. Dels är frågan om hur kärnavfallet ska hanteras inte löst. Varje kilowattimme kärnenergi vi producerar skapar dödligt giftiga ämnen. Det vore oansvarigt om vi glömde bort det. Att dumpa miljöproblem på andra nationer eller generationer är heller inte acceptabelt! Detta kommer förhoppningsvis aldrig ske och är inte heller rimligt, solidarisk och moraliskt försvarsbart.

Dags för disk och städ i köket.

Och det tycker jag inte är kul! Det gör sannerligen ingen annan heller i huset men nu är jag på ett riktigt städhumör så ikväll blir det synd om bonusbarnen och om min make. :-D

Caroline

http://www.youtube.com/watch?v=ihq8FwuwzAc&feature=related

Det där är väldigt bra musik och så får ni säga vad ni vill om det. :)

Tulpaner, möte och MAMMA!

I går var jag och maken på dejt. På tisdag har vi nämligen varit ihop i tre år och det skulle ju firas. Tiden har gått så otroligt fort och tacksamt nog tog hans ex på sig att vara barnvakt åt vår lilla så det var bara för oss att mysa på under kvällen. Det var verkligen en bra stund vi fick tillsammans. Det kändes också skönt att vi inte hamnade på ett ställe där alkisar har sitt vattenhål. Sedan kära bloggläsare.. jag fick blommor, konsum-tulpaner av min man!!!!! Det kanske inte ni tycker är så märkvärdigt, men det är faktiskt de första jag någonsin har fått av honom. Jag blev verkligen glad... :-D

Igår så satt jag och läste tidningen. Bakom mig stod det plötsligt en liten varelse som sa MAMMA! - MAMMA. Det lät som en porlande bäck. Min lilla 1½ åriga dotter ropar nu på mig med namn! Jag blev väldigt berörd över det. Varje steg som hon tar känns fantastiskt. Det blev ju inte sämre att hon härmade mina ord en halvtimma efter. Då så hon: Heeej Ebba.

Det har varit möte med vänsterpartiet idag. Det gick bra men det tar långt tid. Jag tycker dock det fortfarande är kul! Att vara aktiv är att bry sig. Jag är också fortfarande sekreterare i styrelsen.

En vecka kvar på praktiken. Det känns så dubbelt. Jag har trivts med det. Jag kommer sakna min handledare med även eleverna. Dom är verkligen fina. En socialpedagog som var på vår utbildning sa att man skulle se ungdomar som någonting roligt.. inte minst de busiga eleverna. Där hände det nämligen alltid något nytt och lärdom av det ska man värdesätta. Jag hade med mig det på praktiken utan att veta om det. Jag ser helt klart mig själv som socialpedagog på en skola. Men man får väl se hur det blir.

God natt bloggen och godnatt läsare - where ever you are!

Knutby part zwei!

Jag har en gång i tiden arbetat i en frikyrkoförsamling. Det är absolut inte en av de stoltaste stunder i mitt liv, MEN jag har som sagt lärt mig massor - inte minst om mig själv. Församlingen som jag arbetade i hade vilket som ett ganska så nära samarbete med Knutby. Jag hade äran att få höra att jag på under demoners påverkan (från H F i egen hög person) och därför inte värdigt det ledarskap som hade tilldelats mig. Det var jobbigt för "mina" ungdomar, men även för mig. Mitt engagemang för tron brakade helt ihop.
-----
Ett par år senare:
Jag minns så tydligt när jag såg Sannas ansikte på kvällstidningar omslag. Pastorsfru dödat, stod det och jag kände så tydligt igen henne. Min sorg fick aldrig riktigt vila pga av hela Knutbyröran, men tiden läker visst sår till ärr. Hon var så ung.

Kvällens dokumentär på TV4 var konstig. Jag vet inte om jag tyckte det var bra men det var absolut välspelat av skådespelarna. Jag ska även fortsätta titta klart. Och även om jag inte har en klump i magen just nu så är jag fortfarande påverkat av såren i Knutby och det som hände mig då.

Knutby!

Jo, jag har träffat alla dom. Tyvärr är det så.
Upplevelsen jag fick genom att vara på samma läger som de förändrade mitt liv, både till det bättre och till det sämre. Blondinbollen känner verkligen Blondinbollen idag men på köpet fick hon sig både ett stänk av förakt samt rädsla inför att deltaga i församlingslivet igen. Men jag jobbar ärligt på det. Det har emellertid bara tagit mig 10 år att börja våga bli aktiv inom kyrkan igen.

Nu börjar ett program på TV4 om hela sagan. Jag vet inte om det är så klokt att se den men jag gör det mot bättre vetande.

Återkommer med kommentarer efter det.

FAAAAA....

Här skriver man ett inlägg som man själv är nöjd med, som även innehåller en video på kidsen! Men då tycker datorn att den kan hänga sig och att jag kan göra detsamma. Dock tänker jag endast gå och lägga mig nu istället men väldigt irriterande är det.

God natt!

Tidig morgon!

Maken går strax hemifrån och således också jag! Klockan är nu 06:22 och det är måndag morgon. Jag ska strax gå upp och väcka världens vackraste lilla ettåring. Nu är det två veckor kvar på praktiken. Tiden har gått så fort. Den gör ju det när man har det bra.

Nåja! Idag ska jag minnas orden att det endast är de döda fiskar som simmar med strömmen. Bye!

Tjat och teletubbieshanduk!

TYPISKT svärmor! Inte nog med att madammen envisas med att köpa leksaker till de små som låter mycket och högt. Nu har hon även handlat till vår dotter en badhandduk med Telebubbies på. Hmmm! Hur mycket tror sig egentligen min svärmor att Novalie ville släppa den ifrån sig efter hennes dusch ikväll? VA? För just pecis nu ligger nämligen Novalie och sover med sin blöta handduk. Maken fick nämligen inte ta den ifrån henne när hon skulle läggas. Till råge på det har min ömma moder handlat in Tinkiewinkie till henne. Nu kommer vi aldrig kunna lämna huset utan en teletubbiesdocka. Aaarrrrhg!

:-)

Mötet med samfälligheten gick förresten bra ikväll. Det var konstruktivt och positivt. Jag har lärt mig massor i de sammanhangen. Framförallt har jag lärt mig att min tid är dyrbar och att jag ska värdera den.

Det är bara att ösa på!

Igår lämnade jag in min uppsats, självklart i sista minuten. Det är egentligen ganska dumt av mig att lämna in den så sent med tanke på att den har varit klar i ett par veckor. Men det skulle filas in i det sista - en rättning där och andra ord ska vara där. Jag har nog lite perfektionistiska drag längst inne. Jag ska också erkänna att jag är rädd över att min svenska inte räcker till. Som tur har lingvistiken givit mig ett kryphål genom deras forskning. Det är svårare för oss skandinaver (norskor och danskar) att få till ett fullbordat svenska än det är för exempelvis en tysk. Strunt samma egentligen... det ska ju inte hindra en ifrån att inte göra sitt bästa.

Jag hoppas jag kan få ett bra sommarjobb. Jag har ju kvalifikationer men jag vill helst inte i vårdsvängen denna sommar. Emellertid är det så bekvämt just för att behovet av syrror är så stort. Nää, jag kan tänka mig ett mera pedagogisk sommararbete denna gången. Gärna som boendestödjare, behandlare eller som fritidsledare kanske. Jag får väl se hur det blir.

Jag är annars grinig idag. Jag blir lätt störd över gnället ifrån barnen. Det har dock inte hindrat mig ifrån att vara fungerande. Jag har spelat spel med lillgrabben och tagit mig tid. Det känns faktiskt väldigt skönt.

Jag saknar också familjen, både den biologiska och den jag fått med giftemålet. Även Eva saknar jag mycket. Alla bor alldeles för långt bort helt enkelt. Jag trivs absolut i Nynäshamn och har också börjat slå lite rot. Men jag tror att rötterna kommer breddas riktigt den dagen jag även får fast jobb. Jag hoppas iallafall det.

Tankar kring Israel.

Kriget i Gaza! Jag undrar varför folk inte lär sig av historien? Istället upprepas den, men denna gång är de som förföljdes förövare. Rasismen blomstrar fortfarande runt om i världen. Varje ursäkt att få hata folk, oberoende om de är judar, araber, lappar, norrmän eller kineser tar inskränkta idioter direkt sin chans. Och trots att judar själv har blivit utsatt för ett av de värsta folkmorden någonsin tvekar man inte att använda samma form av grymhet mot Palestina. Märkligt.

Under kriget i Israel har 3 civila dött på grund av Hamas. I det inspärrade Gaza räknas de döda nu till över tusen personer och flera tusen skadade samt tusentals på flykt till någon plats som förhoppningsvis kan ge skydd. Man kan tyvärr också notera att ha någonstans att fly är en lyx som inte israeliska militären unnar civila i Gaza. Det äcklar mig och jag blir så illa berörd över alla mord på barnen. Minst 250 barn har blivit offer för kriget. Barn rånas också på känslor av trygghet och acceptans. Jag skräms, både över våldet men också över att reaktionerna inte varit starkare.

Allmänt babbel!

Jag är hemma idag, måste nämligen skriva klart på den vetenskapliga uppsatsen till på fredag. Hoppas verkligen att jag kammar hem det vilket jag emellertid tror jag att jag gör. Det är helt fantastiskt att få studera nu när man är 34år. Jag förvaltar den nya lärdomen på ett helt annat sätt än när jag pluggade som ung.

Efter att farmor på något mirakulöst sätt fick Novalie att tugga i sig mat har hon mått radikalt bättre. Hon har en del hosta kvar med energin är tillbaka och för första gången på 10 dagar fick hon borstat tänderna igår. Det var maken som fick göra det. Själv satt jag hos grannen och diskuterade igår kväll om visioner och framtiden. Spännande det där!

Idag fyller lillebror 33 år. Tiden går. Jag ska ringa honom ikväll och förhoppningsvis får jag en snackestund med hans småtjejer också. Dom är verkligen världens finaste brorsbarn. :)