Min partikamrat Per har lämnat jorden. Jag fick reda på det nu ikväll och jag känner verkligen i magen. En sann kamrat för partiet som alltid ställde upp i vått och torrt och som en riktig arbetshäst i det dolda.
Per hade haft lunginflammation och magen som han hade brummat kring den senaste månaden visade sig vara myelom. Per blev 75 år.
Det är ingen ålder... egentligen. Dock så gör det mig påmind om att verkligen vara rädd om min familj.
Min far är 75, ska ringa honom imorgon. Jag har gnällt på honom att han ska käka echinagard mot sin förkylning, alltså naturmedicin från växten röd solhatt. Men han avfärdar det med att han inte använder sig av solhatt och det säkert går över sen.
Livet är bräckligt. Jag tycker det känns konstig att jag nu måste radera ett telefonnummer i mobilen. Jag tänker dock vänta med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar