Igår lämnade jag in min uppsats, självklart i sista minuten. Det är egentligen ganska dumt av mig att lämna in den så sent med tanke på att den har varit klar i ett par veckor. Men det skulle filas in i det sista - en rättning där och andra ord ska vara där. Jag har nog lite perfektionistiska drag längst inne. Jag ska också erkänna att jag är rädd över att min svenska inte räcker till. Som tur har lingvistiken givit mig ett kryphål genom deras forskning. Det är svårare för oss skandinaver (norskor och danskar) att få till ett fullbordat svenska än det är för exempelvis en tysk. Strunt samma egentligen... det ska ju inte hindra en ifrån att inte göra sitt bästa.
Jag hoppas jag kan få ett bra sommarjobb. Jag har ju kvalifikationer men jag vill helst inte i vårdsvängen denna sommar. Emellertid är det så bekvämt just för att behovet av syrror är så stort. Nää, jag kan tänka mig ett mera pedagogisk sommararbete denna gången. Gärna som boendestödjare, behandlare eller som fritidsledare kanske. Jag får väl se hur det blir.
Jag är annars grinig idag. Jag blir lätt störd över gnället ifrån barnen. Det har dock inte hindrat mig ifrån att vara fungerande. Jag har spelat spel med lillgrabben och tagit mig tid. Det känns faktiskt väldigt skönt.
Jag saknar också familjen, både den biologiska och den jag fått med giftemålet. Även Eva saknar jag mycket. Alla bor alldeles för långt bort helt enkelt. Jag trivs absolut i Nynäshamn och har också börjat slå lite rot. Men jag tror att rötterna kommer breddas riktigt den dagen jag även får fast jobb. Jag hoppas iallafall det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar