Igår var jag på politikerbesök. Det var väldigt spännande. Jag fick besöka två dagis som låg ganska nära varandra rent geografiskt men som ändå hade sina skillnader. Nåja, det som förenade de var att man jobbade järnet. Man hade inte tid att koppla av i sitt yrke utan det handlade om effektivitet och att vara proffsig. Vad jag är orolig över är att ribban hela tiden höjs för dagispersonalen. Hur ska man hinna med alla barnen på bästa möjliga sätt. Det gör man självklart inte heller. Jag tror ingen kan begära det heller om man tänker efter.
Två personal på tretton ungar mellan 3 och 4 år. Vad ska de inte hinna med? Det ska hjälpas till med pedagogiska lekar, med toabesök, med påklädning (tänk regn och vinterslask), med konflikter, med sagor, städning, dukning, med tröstande, planering, administration, intyg till försäkringskassor, att ha dialog med föräldrer, att ta emot barnen, samtala med barn om värderingar, uppmuntranden, se till att säkerheten för våra barn är så optimal som möjligt och mycket annat. Samtidigt får man inga arbetskläder, dålig lön i förhållande till det man faktiskt gör samt knappt ta in vikarier. Äldre personal går ner i tid då man inte orkar jobba heltid längre. Man kan då fråga vad rätten till heltid faktiskt är?
Dom är så fantastiska våra pedagoger. Hur tackar vi dom då? Jo, vi sätter in flera barn i grupperna, utan att öka personaltätheten. Det är för mig så fullständigt absurd att jag faktiskt skäms över hur vi behandlar dom. Dom älskar sina yrken! Dom är rädda och vill det bästa för våra barn. Det är dags att visa dom respekt tillbaka och då inte enbart i ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar