Jag har en gång i tiden arbetat i en frikyrkoförsamling. Det är absolut inte en av de stoltaste stunder i mitt liv, MEN jag har som sagt lärt mig massor - inte minst om mig själv. Församlingen som jag arbetade i hade vilket som ett ganska så nära samarbete med Knutby. Jag hade äran att få höra att jag på under demoners påverkan (från H F i egen hög person) och därför inte värdigt det ledarskap som hade tilldelats mig. Det var jobbigt för "mina" ungdomar, men även för mig. Mitt engagemang för tron brakade helt ihop.
-----
Ett par år senare:
Jag minns så tydligt när jag såg Sannas ansikte på kvällstidningar omslag. Pastorsfru dödat, stod det och jag kände så tydligt igen henne. Min sorg fick aldrig riktigt vila pga av hela Knutbyröran, men tiden läker visst sår till ärr. Hon var så ung.
Kvällens dokumentär på TV4 var konstig. Jag vet inte om jag tyckte det var bra men det var absolut välspelat av skådespelarna. Jag ska även fortsätta titta klart. Och även om jag inte har en klump i magen just nu så är jag fortfarande påverkat av såren i Knutby och det som hände mig då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar