Nu vet jag hur det är att vara full utan alkohol i kroppen. Det är lite underhållande. Jag och mannen har inte varit hemma på ett par dagar. Vi skulle ha varit i Norge men mannen min ville inte åka utan mig. Det är lite snällt tänkt av honom även om jag verkligen lobbade för att han skulle i väg. Dock förstår jag honom. Han gillar inte köra när det är dåliga vägar och skulle jag varit själv kvar hade han haft hela ansvaret för Novalie. Nu agerar min make dock pappa och inte barnvakt åt kidsen MEN jag vet att han lätt blir stressad. Han fick ut det sedan igår genom att ha migrän.
Min svigerinde och svågern. Dock så saknar jag er två. Jag hade så gärna kommit och stört er lite grann. Jag vill nämligen inte att min kära svigerinde ska bli för god utan hon behöver få lite dansk ondska i sig ibland. :-D Tur att voodoodockor finns. (mooohaaahaa)
Det var dock skönt att få vara hemma på landet nära Frövi i några dagar. Hade vi åkt hem hade jag trots viruset involverat mig i städ, plock, snurr, diska, damma, snurr men nu blev det bara vila. Tack svärmor och svärfar för att vi fick vara där. Det betydde mer än vad jag nog tror just nu att jag och mannen fick ett par dagar själva.
Nu är maken på AC/DC och jag stannar hemma, helt på doktorns rekommendation. Har man ett virus i balansnerven så har man. Doktorn var rädd för att de höga ljuden skulle förvärra mina symtom. Han har nog rätt där. Jag är ett öronbarn, har ofta öroninflammationer och har fått varning om att jag kommer åka på hörapparat, detta pga alla ärr på trumhinnan. Jag hade dock velat se dom, inte minst hade jag velat se mannen vara lycklig.
Nää blogg, jag känner mig något osammanhängande nu. Snurr snurr.. nu ska jag ta det lugnt.
1 kommentar:
Vi saknade er, men vi ses snart igen. Ni ska vara glada att ni slapp köra hem härifrån lördag kväll som det var tänkt, det hade varit galenskap i blötsnöovädret.
Skicka en kommentar